Dagens


En låt jag lyssnat på de senaste dagarna, så himla bra! 
 
Lite dålig bloggning nu, men idag har jag mått så otroligt dåligt. Det här med att Tim skulle fyllt 18 år idag. Det är nu alla sår slits upp igen, dom man kämpa så hårt med att få läka. Det är bara att börja om igen efter den här perioden då han fyller år och dödsdagen som kommer snart. Allt är så sjukt jobbigt, att ens skriva dödsdag om en sådan fin människa, usch. Ord kan inte beskriva sorgen jag känner just nu, världens bästa människa, jag ljuger inte. Fy vad jag saknar honom, så så mycket ♥♥
 





Miss him


Allt jag vill är att säga någonting till honom och veta att han hör och vet hur det är. Varje gång jag hör hans namn, så tänker jag på hans leende och hur bra han fick mig att må. Mina känslor är fortfarande för stora och ibland känns det som att jag kan explodera för det blir för mycket. Jag klarar inte av allt när det blir som jobbigast. 17 månader sen, jag saknar dig så mycket ♥

The hardest goodbyes are the ones never said, and never explained






Good feeling


Hej allihopa, nu ska lilla josefine lätta på hjärtat/skriva av sig/förklara/skriva ut känslor. 
 
Jag mår fortfarande jätte dåligt sedan denna hemska dag som inträffade den 6e december 2011. Jag känner verkligen att jag aldrig någonsin kommer känna mig lycklig igen. Men denna känsla har jag oftast när jag är ensam. Och det händer alltid att jag grinar varje gång bara för att få ut allt. Och som sagt så hjälper ju det för stunden. Så det är ju bra.
 
När jag har vänner runt om mig eller har en person att skriva med så mår jag bra. För det får ju mig att tänka på andra saker. Men fortfarande.. så känner jag mig varken hel eller helt lycklig.  
 
För ungefär en timme sedan låg jag och kollade på massa klipp från youtube, på olika människor som gör videobloggar. Det fick mig en liten funderare och jag fick äntligen fram den där känslan att jag kommer bli bra. Jag kommer inte vara ledsen för alltid, jag kommer bli lycklig bara jag fortsätter leva som jag gör just nu. Man måste tänka framåt och vara så positiv som möjligt. Det här är den första gången sedan 13 månader idag som jag känner så, vilket är en stor lättnad för mig. Att jag själv vet att jag kommer klara det här. Jag grinar just nu av lycka på grund av att en viss person på youtube att spridit glädje, det är ganska så konstigt egentligen men så är det.
 
Jag vet inte om kommer fortsätta känna denna känsla "resten av mitt liv" nu, jag vet ju att det kommer nedgångar som jag inte kan unvika. Men ska ta vara på detta nu, hihi är jätteglad. Tackar mig själv och denna youtube människa som light up my world a little bit. Kommer alltså inte somna med tårar i mina ögon trots att jag är helt ensam :)